god kväll!
som den snälla trötta tös jag är tänkte jag visa lite bilder fårn kvällen.
det var väl typ det, makalöst va duktig jag har blitt på att ta kort, am I right, am I right??
försökte i smyg filma en liten flicka som stod på en folktom gata tryckt mot ett hus med ett hopprep som mick och sjöng på typisk "barn-engelska" vilket är mer känt som "baj leh sokita migjc aif blablabla" alla har vi väl nångång som barn försökt sjunga på engelska utan att kunna ett ord, men att ställa sig i ett gathörn och försöka tjäna pengar på det..? det tog alla rekord!
nä, då är det bättre att göra som jag när jag var liten och ville ha pengar till godis, plocka blombuketter, plinga på hos grannar, le och vifta med ögonfransarna och sälj för en krona styck. efter tio sålda buketter hade jag fått en veckopeng, mitt i veckan! det var en fröjd det!
förövrigt har jag ägnat en tanke på detta nyligen.
jag fick 10 kronor i veckopeng, sprang till kiosken och köpte godis och jag var lycklig. för tio kronor tänkte, pengar var liksom inte alls viktigt. nu kretsar mer eller mindre mitt liv runt det. då var det bara ett nöje att ha en egen peng att handla för som alla stora barn. hur mycket man hade var mindre viktigt.
facinerande hur glad man vart för så lite, eller iallafall jag. när jag var 5 år, jag kunde bli överlycklig för vilken värdelös sak som helst. allt var som guld för mig. till och med stenar, för ja jag lekte med stenar som om dom vorde dockor! shampooflaskor likaså, och självklart dockorna med. men det var minst lika kul med vilket som.
pluset med stenarna var ju att jag inte kunde göra sönder dom.
har inte en endaste aning vad jag ville med detta, kanske berätta lite om min barndom? ingen aning.
nu vill jag bara hälsa marcus välkommen hem och er andra en god natt!
det var väl typ det, makalöst va duktig jag har blitt på att ta kort, am I right, am I right??
försökte i smyg filma en liten flicka som stod på en folktom gata tryckt mot ett hus med ett hopprep som mick och sjöng på typisk "barn-engelska" vilket är mer känt som "baj leh sokita migjc aif blablabla" alla har vi väl nångång som barn försökt sjunga på engelska utan att kunna ett ord, men att ställa sig i ett gathörn och försöka tjäna pengar på det..? det tog alla rekord!
nä, då är det bättre att göra som jag när jag var liten och ville ha pengar till godis, plocka blombuketter, plinga på hos grannar, le och vifta med ögonfransarna och sälj för en krona styck. efter tio sålda buketter hade jag fått en veckopeng, mitt i veckan! det var en fröjd det!
förövrigt har jag ägnat en tanke på detta nyligen.
jag fick 10 kronor i veckopeng, sprang till kiosken och köpte godis och jag var lycklig. för tio kronor tänkte, pengar var liksom inte alls viktigt. nu kretsar mer eller mindre mitt liv runt det. då var det bara ett nöje att ha en egen peng att handla för som alla stora barn. hur mycket man hade var mindre viktigt.
facinerande hur glad man vart för så lite, eller iallafall jag. när jag var 5 år, jag kunde bli överlycklig för vilken värdelös sak som helst. allt var som guld för mig. till och med stenar, för ja jag lekte med stenar som om dom vorde dockor! shampooflaskor likaså, och självklart dockorna med. men det var minst lika kul med vilket som.
pluset med stenarna var ju att jag inte kunde göra sönder dom.
har inte en endaste aning vad jag ville med detta, kanske berätta lite om min barndom? ingen aning.
nu vill jag bara hälsa marcus välkommen hem och er andra en god natt!
Kommentarer
Trackback
